Gurka - hur man odlar sin egen

Sedan 1600-talet har gurkan haft en naturlig plats på våra tallrikar, men varifrån gurkan egentligen kommer ifrån är något av ett mysterium. Den fransk-schweiziske 1800-tals-botanisten Alphonse Pyrame de Candolle var tvärsäker på att gurkan härstammade från Indien, medan andra hävdat att den egentligen kommer från Kuwait, Egypten eller Irak. Sanningen om gurkans ursprung är höljt i dunkel, men en sak är säker, de älskar värme.

Gurka finns numera i många former och färger, exempelvis runda, vita och gula. Under senare år har även ovanligare sorter som djungelgurka och äppelgurka blivit alltmer populära – och det är lätt att förstå varför, det är nämligen lekande lätt att odla gurkor och det finns många nya smaker att upptäcka.

Gurkfrön sås i vanlig såjord eller blomjord från slutet av mars fram till mitten av sommaren, de växer snabbt så det är ingen fara om du börjar lite senare, tre veckor innan utplantering brukar vara lagom.

Plantorna bör vattnas regelbundet, gärna underifrån, så att frön och späda plantor inte torkar ut, de behöver också rejält med ljus, låt dem stå i ett soligt fönster eller under växtlampa så blir de knubbiga och fina. Ganska snart kommer rankorna behöva ett växtstöd att klättra på, till exempel en blompinne eller en tråd som fästs i gardinstången, ett stöd behövs även efter utplantering.

När frostnätterna är över och jordtemperaturen ligger runt 15 grader är det dags att plantera ut gurkorna på friland (om det är sorter som tål detta) eller i rejäla kärl i växthus eller odlingstunnel. Kärlen bör ha dräneringshål så att överskottsvatten kan rinna bort och gärna också dräneringsmaterial i botten, som lecakulor eller grus, de fylls därefter med vanlig planteringsjord.

Gurkor älskar vatten och bör vattnas regelbundet, helst dagligen för att inte bli beska, men det finns en akilleshäl och det är stjälken, den ruttnar nämligen lätt om den blir stående i vatten.  Därför är det viktigt att vid omplanteringen se till att plantorna inte hamnar lägre i jorden än de stått tidigare, tvärtom bör de gärna stå på en liten höjd, det gör att överflödigt vatten kan rinna undan från stjälken.

Gurkor i kärl kräver i regel mer näring än frilandsgurkor. Gödsla redan efter ett par veckor med till exempel hönsgödsel, stallgödsel eller grönsaksgödsel och näringsvattna därefter regelbundet under sommaren. Bladen ska vara friskt gröna och inte gulnande.

Inför utplanteringen är det bäst att sakta vänja plantorna vid uteklimatet, detta görs genom att låta dem stå ute endast under dagtid i några dagar. Frilandsgurkor kan även täckas med fiberduk den första tiden för att få ett extra skydd mot kalla nätter.

Gurkor växer snabbt, men det finns en fälla att gå i när det gäller gurkodling och den gäller pollineringen.

Vissa gurkor har nämligen bara honblommor, de är självpollinerande, partenokarpa, och behöver vare sig bin eller insekter för att pollineras. Dessa sorter bör inte placeras nära de andra gurksorterna då korspollinering dem emellan kan ge beska frukter.

Är dina gurkor inte självpollinerande och pollinerare saknas, till exempel för att du odlar i ett fönster eller i ett stängt växthus kan du själv behöva hjälpa till med pollineringen genom att dutta med en liten pensel mellan han- och honblommor. Honblommorna känns igen på en mindre ansvällning, början till en fruktkropp som sitter precis under blomman.

Numera finns många roliga sorter att köpa, både de som passar för växthus och sådana som lämpar sig för frilandsodling. Dessutom finns gurkor i alla former och från världens alla hörn, vad sägs om minimala djungelgurkor från México eller runda gurkor av sorten 'Lemon'? För den som bara vill ha en pålitlig, men god, sallatsgurka kan sorten 'Marketmore' vara ett bra val, för inläggning är Västeråsgurkan 'Charlotte' ett säkert kort, men det finns förstås mängder av intressanta sorter.

Gurksorterna brukar delas in i druvgurkor, drivgurkor, slanggurkor och frilandsgurkor, de senare passar ofta bra till inläggningar.

För de vanliga långa gurkorna finns en enkel regel. Skörda hellre för tidigt än för sent, det brukar vara lagom när gurkan börjar bli rund i änden, men innan den svällt upp alltför mycket. Har änden blivit så pass tjock så att gurkan ser ut som en kalebass i formen har du väntat lite för länge, då har frön börjat bildas och smaken blir något mindre krispig.  

Liselotte Roll, journalist, trädgårdsinspiratör och författare till böcker om natur, djur och odling, som «Odla för insekter», «Jord» och «Höns som hobby».
(Foto: Sandra Birgersdotter Ek)