Mangold – odla din egen

Vetenskapligt namn (Latin): Beta Vulgaris 

Familj: Amarantväxter (Amaranthaceae) 

Du kan lika väl odla mangold ute i rabatten som i pallkrage eller inomhus i en kruka, vilket också gör att även du som bor centralt i en lägenhet på fjärde våningen kan odla upp denna grönsak själv utan några konstigheter. Det bästa är också att den utgör en delikatess även som ungplanta, så om du råkar vara sent ute med odlingen ett år kan du fortfarande sätta mangold och njuta av denna nyttiga bladgrönsak redan samma sommar. 

• Välj en lämplig kruka 
  För dig som planterar i kruka kan du fylla upp en kruka med näringsrik jord, som du sedan gör en såfåra i med hjälp av fingret – och sätter ned fröna glest i. Täck därefter fröna med såjord och tryck till lite lätt. För krukplanterad mangold är det viktigt att du håller temperaturen under 20 °C för att inte hämma tillväxten, så hitta en svalare plats i hemmet eller ett skuggläge på balkongen för att få bäst resultat av din odling. 
    
• Vattna 
  Vare sig du har planterat utomhus eller inomhus så behöver det vattnas direkt efter planteringen, och därefter löpande vid behov. Jorden ska hållas jämnt fuktig. Du kan även med fördel gödsla med kväverikt gödsel löpande under hela växtperioden, och därefter med stallgödsel framåt hösten på dina utomhusplantor. 
    
• Gallra 
  När plantorna har växt till sig och nått en höjd om ungefär 1 dm så är det dags att börja gallra. Sträva efter att låta din mangold ha ett plantavstånd om cirka 1-2 dm. 

Mangold kan du skörda från och med juli ända fram till september månad. En bra riktlinje är annars att du kan skörda plantorna redan fyra till sex veckor efter att du har sått. När du skördar bladen, se till att du rycker loss de yttre bladen rakt upp. Detta stimulerar nämligen bildning av nya blad, och gör att du kan skörda din mangold flera gånger. 

Du kan även skära ner hela växten till en höjd om cirka 3 cm från marken – något som även detta kommer att ge nya blad. Om du vill spara skörden till hösten så kan du skydda dina plantor med hjälp av att spänna upp plast eller en fiberduk över plantorna. Om mangolden hålls täckt med ett organiskt material så kan den även övervintra i stora delar av Sverige, och året därpå ge en skörd under försommaren – innan den går i blom. 

För att få din mangold att trivas och växa så är det viktigt att den får mycket näring, då gärna i form av kväverik gödsel. Jorden som mangolden står i ska även hållas fuktig hela tiden, utan att för den delen bli alltför blöt. Mangolden trivs inte i en alltför blöt jord, men vid en uppenbar vattenbrist får den istället träiga stjälkar – så här gäller det att hitta en bra balans på bevattningen. En uppvuxen planta klarar dock av torka bättre än den klarar av alltför mycket väta. Därtill gäller det att hålla en bra gallring bland plantorna så att varje planta får gott om utrymme och slipper trängas med sina syskon. 

Mangolden klarar sig normalt bra från skadeinsekter och sjukdomar, men vid rejäla angrepp så kan betbladlusen ställa till problem med missformade blad som ger en minskad skörd. Om du stöter på dessa skadeinsekter så blir du enklast av med dessa genom att spola bort dem med hjälp av en vattenslang. Skulle detta inte räcka så kan du även prova att behandla med såpvatten. 

Mangolden, som innehåller massvis av näringsämnen, kallas ibland för en supergrönsak just för att den anses vara så nyttig. I mangolden gömmer sig nämligen både lutein och zeaxanthin, som visat sig fungerade skyddande mot åldersförändringar i ögonen. 

Dessutom innehåller mangolden även magnesium, som är ett oerhört viktigt mineralämne för människan. Inte bara är det inblandat i vår energi- och proteinomsättning, utan magnesium spelar även en stor roll som hjälpande ämne mot ångest och depression. Som en sista bonus så bjuder mangold även på rejäla mängder av vitamin K – något som är viktigt för vår benmassa och vårt skelett, och som även motverkar benskörhet. 

Mangold går vanligen under namnen romersk spenat, stamspenat, spenatbeta, bladbeta eller stjärnmangold. Redan under Aristoteles tid så kom mangold på tal inom odling, och dess blad används i köket på liknande sätt som spenatens blad gör. Mangolden är även en nära släkting till röd-, foder- och sockerbetan, men den stora skillnaden gentemot betor är att det är bladen man äter på mangolden, då den saknar betan. 

Du är här:

• Tips och råd - Växtguider