Permakultur – trädgård och odling i samklang med naturen

Permakultur som odlingsmetod har blivit populär de senaste åren, men egentligen har metoden funnits länge, redan 1978 gav den tasmanske biologen Bill Mollison tillsammans med sin elev David Holmgren ut boken «Permaculture One – A Perennial Agriculture for Human Settlements». 

Boken blev en succé, odlingsmetoden var inte bara hållbar utan presenterade också tankar kring ett rättvisare samhälle, vilket tilltalade många. 

Mollison grundade delar av metoden på det han lärt sig om ekosystem i den australiska regnskogen. Men vägen fram till en ny odlingsmetod var inte spikrak. Mollison arbetade bland annat som bagarlärling, sjöman och pälsjägare innan han började intressera sig för odling och ekologi. 

I stora drag innebär metoden att naturens växtsätt och mångfald ses som förebild och att vi bör undvika att tära på naturen i största möjliga mån. Principen är ungefär «se vad som fungerar i naturen och efterlikna detta i trädgården». 

Design och planering är viktiga delar, bland annat tas stor hänsyn till hur energi från sol, vatten och vind kan fångas och lagras. När det gäller vatten läggs också vikt vid hur det kan utnyttjas på ett mer effektivt sätt. Det kan till exempel vara genom att bygga dammar eller genom att fördröja vattnets avrinning så att det gynnar växter och djur. 

Permakultur som rörelse innefattar även tankar om ett rättvist samhälle och en rättvis fördelning av odlingsresurserna. 

Skogsträdgårdar är en betydelsefull del av permakulturen. I skog finns flera skikt som träd, buskar och markvegetation. Liknande skikt används i en trädgård, men består då av fruktträd, bärbuskar och perenner, som med fördel kan vara ätliga. 

Tanken är att efterlikna skogen men ändå få ut så stor skörd som möjligt till minsta möjliga arbetsinsats. När skogsträdgården vuxit upp sköter den sig i stort sett själv och kostar mycket lite. 

Täckodling, naturlig växtföljd och mångfald gynnar natur och jord. Du ser till exempel nästan aldrig bar jord i naturen, därför undviks det helt inom permakulturodling, istället används exempelvis täckodling som bidrar till friskt mikroliv och höga näringsnivåer i jorden. 

Täckodlingen innebär också att växtavfall tas tillvara och att mindre bevattning krävs. 
Även trevliga djur som höns, ankor, kaniner, får och grisar kan ha en viktig roll genom att ge gödsel, beta eller hålla redan på skadeinsekter. 

• I det fria växer plantor på olika höjd och i olika kombinationer, efterlikna detta genom att tänka på växterna som olika skikt, höga, mellanhöga, låga. 

• Låt dem växa i kombinationer som gynnar dem, till exempel genom att samplantera växter som trivs ihop eller låta skuggälskande växter växa under högre solälskande växter. 

• Plantera gärna perenner och självsående växter, det innebär mindre arbete än ettåringar. 

• Främja och värdesätt mångfald, många olika växter och djur gynnar varandra. 

• Täckodla och undvik bar jord. 

Inom permakultur delas trädgården in i olika zoner, ofta med utgångspunkt från huset och de områden där man rör sig mest, en zon för grönsaker som du ofta plockar kan till exempel placeras nära köket, men hänsyn läggs även vid mikroklimat, vattenförsörjning och hur olika växter påverkar varandra. Platsens förutsättningar påverkar i stort hur den nyttjas. 

Permakultur är en ekologisk odlingsform, men även något av en filosofi. För den som vill fördjupa sig i dess mångfacetterade tankar och principer finns många böcker att förkovra sig i, men kanske är Bill Mollisons bok «Permaculture One» en god början. 

Du är här:

• Tips och råd - Utomhusväxter och trädgård