Gödsel från djur – en fin resurs i trädgården

De flesta av oss tänker nog på gödsel från häst, ko eller höns när vi hör ordet animaliskt gödsel, men det finns även andra varianter även om de sällan används just i våra trakter, ett exempel är guano som är träck från fladdermöss, sälar och havsfåglar. En gång i tiden var det oerhört populärt, kanske för att det ansågs ligga bakom inkaindianernas guldriken. 

Under 1800-talet skickade brittiska riket flottor till Peru för att hämta hem guano, ofta med livet som insats, bland annat plågades arbetarna så hårt av stanken att en del valde att kasta sig utför klipporna. 

Här i Norden använder vi ytterst sällan denna form av gödsel, men alla animaliska gödsel är guld värda. De gynnar mikroliv, mullhalt, struktur och näringsinnehåll i jorden. Skillnaden mellan de olika typerna av animalisk gödsel ligger främst i näringsämnenas proportioner, men också i konsistensen. 

Hönsgödsel är allsidigt och långtidsverkande, men också starkt och snabbverkande. Det innehåller mycket kväve och passar därför bra till näringskrävande grönsaker. Det går att grundgödsla med hönsgödsel, men det ska då helst myllas ner i måttlig mängd på våren, ett par veckor innan odlingen sätts igång. 

Måttlig användning är bäst, inte bara för att alltför stark gödsel kan skada sköra rötter utan för att hönsgödsel kan skapa obalans genom sitt låga kalium-innehåll om det överanvänds. Till hösten bör du, precis som med all annan näring, dra ner på givorna, växterna måste få tid att gå i vintervila annars riskerar de att förfrysa. 

Du kan använda hönsgödsel komposterad, utspädd i vatten eller i form av torkade pellets som späds ut i vatten. 

Vill du kompostera din egen hönsgödsel blandar du den med hälften jord och låter den ligga i ett år, därefter kan du använda cirka 5 liter per kvadratmeter. 

Hästgödsel är i komposterad form ganska milt och innehåller mindre kväve än ko- och hönsgödsel, särskilt skonsam är den när den blandats med kolrikt strö från stallgolvet. Vill du kompostera hästgödsel tar det cirka 18 månader, därefter kan näringskrävande växter odlas direkt i materialet. 

Färsk hästgödsel är starkare, men fortfarande inte lika kväverikt som hönsgödsel eller kogödsel. Det kan med fördel användas i varmbänkar, där du kan odla tidigare på säsongen tack vare värmen som uppstår vid nedbrytningen. Men kom ihåg att nedbrytning av färsk gödsel också kräver kväve och den tas från omkringliggande jord. Använder du färsk gödsel behöver du därför ofta komplettera med kväve från annat håll. 

Hästar idisslar inte och det innebär att det finns större bitar i det relativt torra gödslet vilket är bra för jordstrukturen, särskilt om det är uppblandat med torv eller halm. 

Komposterad kogödsel har goda proportioner av näringsämnen, det innehåller mindre kväve än hönsgödsel, men mer än häst och passar de flesta växter, även sådana som är mer kvävekänsliga, till exempel rotfrukter och bladgrönsaker. 

Kogödsel innehåller mer kalium än höns- och hästgödsel och är långtidsverkande. Det är fuktigare än hästgödsel och bra om du vill förbättra mullhalten och mikrolivet i en näringsfattig sandjord eller en tung lerjord. 

I en pallkrage kan du ha ungefär hälften komposterad kogödsel och hälften planteringsjord. 

Får och getgödsel är till näringsinnehållet någonstans mellan häst- och kogödsel. Är det uppblandat med strö innehåller det inte så mycket kväve. Obrunnen, färsk eller halvfärsk får- och getgödsel riskerar dock att innehålla mycket ogräsfrön, därför är det bäst om gödslet får kompostera i ett år. 

Du är här:

• Tips och råd - Jord och gödsel